Älskade Denise, vi saknar dig så mycket

Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att Denise är borta. Att hon är död. Att inse att hon aldrig kommer att komma hem igen. Alla hennes saker, hennes nya fina rum som hon var så stolt och glad över och hennes fina katt. Den har kommit att bli så speciell nu när Denise bor i himlen, vi kommer ta hand om honom och alltid bli påmind om henne när vi ser honom.

Jag har aldrig varit med om något så här jobbigt och hemsk i mitt liv, förrän nu. Och att se hur mycket Mr. Engström lider gör det hela ännu värre. Jag vet varken vad jag skall säga eller göra och jag stänger då och då in mig i min egen sorgebubbla. Mina svärföräldrar har flyttat hit några dagar och utan deras hjälp skulle det inte gå. Vi umgås inte hela tiden men vetskapen att de är nära hjälper verkligen. Och all hjälp vi får, trots att dom sörjer lika mycket, tack snälla ni.

Jag är så otroligt glad över att vi åkte till bårhuset och träffade henne en sista gång, hon var så fin när hon låg där, vi satt en lång stund och grät och tittade på henne men till slut var vi tvungna att ta farväl. För alltid. Jag kommer aldrig att glömma känslan när jag vände huvudet mot henne och tittade på henne en sista gång och insåg att det verkligen är sista gången jag kommer att se henne.
Hon var inte bara min styvdotter, hon var en underbar kompis också som jag hade jätte roligt tillsammans med. Jag kommer alltid att tänka på henne.