Op-story

(Detta är skrivet på eftermiddagen men publicerat nu. Texten är lite konstig för den är skriven i Word och inklistrad på bloggen.)

Jag hade med mig datorn till sjukhuset men har knappt använt den. Tog upp den precis och tänkte skriva ner en operationsberättelse medan jag har allt skapligt färsk i minnet.

Jag skulle vara på plats klockan 09 igår men åkte upp till  avdelningen en halvtimme tidigare eftersom jag inte hade någonting att göra. Mr. Engström släppte av mig 07.30, då satte jag mig i caféet och drack en kopp svart kaffe. Usch kaffe smakar verkligen inte gott utan mjölk men jag pinade i mig den för jag kände att jag behövde en liten kaffekick.

Jag blev visad till rum 9, fick dela med en supersöt och trevlig äldre dam. Hon låg redan på rummet men med ett skynke emellan våra sängar så jag såg inte henne. Jag trodde hon hade opererats och skulle åka hem men hon hade kommit lite tidigare än mig och skulle opereras samma dag. I början pratade vi ingenting, det är ju alltid stelt med främmande människor i början. Men efter våra operationer så har vi pratat mycket och allt och ingenting. Jag förstod att jag skulle få dela rum och hoppades att jag skulle få platsen närmast garderoberna och handfatet och det fick jag, tycker det är himla smidigt.

Klockan tickade på men ingenting hände, klockan 11.30 kom en sköterska in och gav mig dropp eftersom jag hade varit utan mat och dryck så länge. Den sköterskan var inte bra, hon stack sönder mig två gånger i armvecket innan det äntligen blev bra. Jag lade mig under täcket och låg i halvdvala en stund och tillslut kom äntligen en sköterska in och gav mig lugnande- och smärtstillande tabletter och så rullades jag ner på operation, då var klockan 13.

Sövningen gick bra som vanligt, narkossköterskan babblade på riktigt bra så det var bara att humma med. Jag kan fortfarande känna den stickande och sköna känslan när man inser att nu domnar jag bort, det var härligt. Jag sövdes innan läkaren kom in i operationssalen, det vet jag inte riktigt om jag gillade, jag hade helst hälsat på läkaren först, jag tycker det hör till ”god ton”. Men det kanske bara är jag som är känslig..

När jag vaknade på uppvaket var jag ganska pigg. Jag var riktigt kissnödig och sade till sköterskan att jag måste gå på toaletten, hon berättade att jag inte behövde det eftersom jag hade fått en kateter. Efter ytterligare några minuter så gnällde jag om att jag var kissnödig igen (det där med katetern hade inte riktigt gått in i huvudet, haha..) Hon förklarade ännu en gång att jag har en kateter. Det jobbiga med den var att det kändes som om jag hade urinvägsinfektion, det trängde och sved fruktansvärt mycket hela tiden. När jag legat på mitt rum ett tag kom min läkare in och förklarade att allt gått jätte bra och fick förklarat för mig allt om operationen.

Mr. Engström kom och hälsade på och hade med sig en superstor godispåse, åt några stycken när han gått men sedan började jag må riktigt dåligt. Innan Mr. Engström kom så sade sköterskan att jag skulle försöka resa mig upp och ta några steg, jag ville prova det medan Mr. Engström var här men jag kände i magen att jag inte ens kunde komma upp ur sängen eftersom det stramade så mycket.
Mr. Engström åkte hem och efter någon timme kom två sköterskor in och skulle hjälpa mig upp, ta på mig nytt nattlinne och bädda rent i sängen. Med sig hade dom en gåstol. Jag lyckades sätta mig på sängkanten själv, utan att använda magmusklerna, då kändes allting bra. När jag sakta reste mig upp och lutade mig mot gåstolen så såg sköterskorna att slangarna från droppet och katetern var ihoptrasslade flera varv runt om och i trosorna så det tog ett tag att trassla ut det + att nya nattlinnet skulle på och sängen skulle bäddas..
Då blev jag riktigt yr, kallsvettig och höll på att svimma. Jag sade att jag var tvungen att lägga och det fick jag göra, då passade dom på att byta förbandet eftersom det hade blött igenom väldigt mycket. Dom har kollat blodtrycket många gånger och det har varit ganska lågt alla gånger, hoppas det är bättre nu.
Efter det blev allt värre, jag höll på att svimma ytterligare två gånger och jag hade ont i magen, såret och var ständigt yr. Jag fick mycket medicin under kvällen. När klockan var 21.30 tog jag två insomningstabletter och somnade nog ganska direkt. När jag vaknade så såg jag att klockan var elva, det var mycket spring och röster i korridoren utanför så jag antog att det var förmiddag. Sen tänkte jag att dom låter väl inte patienterna sova ända till klockan elva utan att ge dom frukost.. Jag tog fram mobilen och såg på den digitala klockan att den var elva på kvällen, konstigt eftersom det kändes som om jag hade sovit jätte länge.
Anledningen till att jag vaknade var att jag hade helvetiskt ont, både i snittet och i magen, mest magen. Jag ringde på sköterskan så jag fick medicin och ompyssling, haha.. Hon förklarade att anledningen att jag hade så jävla ont var att tarmarna försökte leta sig tillbaka till sin rätta plats. Fy fan vad äckligt! Känner av detta idag också men inte alls lika mycket tack och lov.

I morse vaknade jag av att sköterskan kom in och gav mig min medicin, somnade om och sov i perioder fram tills att frukosten serverades. Jag lyckades ta mig upp själv och går ut till frukostbuffén men jag hann bara lägga en kopp och ett fat på brickan innan jag höll på att svimma, fick hjälp tillbaka till sängen. Det tog lång tid innan jag fick i mig lite frukost, en halv ostmacka, lite yoghurt och müsli fick jag i mig men efter en kvart så kände jag att det ville komma upp igen. Jag satte mig på sängkanten och lyckades stoppa det tre gånger så det blev ingen spya tack och lov. Jag hatar att spy.

Efter det blev jag liggande i många timmar på grund av yrsel och illamående, fick en tablett mot illamåendet och den hjälpte lite eftersom jag somnade. När jag vaknade så var det dags för lunch. Jag hade beställt ugnspannkaka men det gick inte att äta, mådde för dåligt helt enkelt så det var bara att lägga sig igen. Då fick jag medicin via droppet mot illamåendet och det hjälpte mycket bättre än den första tabletten. Nu mår jag skapligt bra. Har precis fått Alvedon och Ipren, vi testar utan morfin nu eftersom det eventuellt är den tabletten som gör mig illamående. Har precis fått mitt förband bytt eftersom det blödde igenom igen. Har fått lite instruktioner hur jag skall sköta om snittet hemma o.s.v.

Katetern tog dom bort i morse och efter det var jag tvungen att kissa tre gånger innan jag får åka hem. Jag har ett toalettbesök kvar och jag hoppas att det räcker för sköterskorna.Till middag har jag beställt kycklingfilé med fetaostkräm, just nu känner jag nog att jag kommer kunna äta. Vet inte vilken tid middagen serveras, kanske sitter jag i bilen på väg hem då, hoppas.

Edit:

Det blev ingen middag på sjukhuset, det blev en pizza hemma i soffan istället. Nu ligger jag i sängen och skall surfa en stund. Snart kommer jag nog att somna. Den här vändan är helt klart den värsta jag varit med om i hela mitt liv, så ont har jag haft.
Snittet skulle bli ca 7 cm, det kan jag berätta att det inte blev. 15 cm sade sköterskan som lade om förbandet sist.