Tunt tattarhår

I morgon är det dags för mig att jobba igen, skall bli så skönt att komma hemifrån och träffa lite folk. Det blir bra jävla tråkigt att bara gå hemma varje dag. I dag känner jag att det riktigt "kryper" i mig, jag är rastlös, lättirriterad och grinig. Tror att Mr. Engström har märkt det men än så länge har han inte kommenterat det. Jag får hålla mig för mig själv ett tag, då brukar det gå över.

Jag funderar på att klippa av mig håret några centimeter, eller inte jag, det får älskling göra. Jag har aldrig varit noga med mitt hår (bara när jag hade långt löshår). Mr. Engström har kapat håret på mig ett antal gånger och jag bryr mig inte att det blir lite snett eller hackigt, jag rufsar till det lite grann så blir det en frisyr av det hela hur som. Jag tycker det är otroligt skönt att gå till frisören men problemet är att det aldrig blir bra efteråt, jag har till och med kommit dragande med en bild en gång, inte fan blev det som på bilden. Det verkar som om ingenting går att göra med mitt tunna tattarhår.

Kort hår är också riktigt jävla snyggt men då kommer jag att se ut som en kille och jag vill inte vara en sådan människa som folk måste titta lite extra på för att bestämma om det är en tjej eller kille. Usch, jag tycker synd om de människorna.